Om Sätila
Sätila räknas som en av Marks kommuns större orter och ligger idylliskt vid sjön Lygnerns nordöstra del. Sätila har kort pendlingsavstånd till Göteborg, Kungsbacka, Landvetter, Borås och Kinna. Goda kommunikationsmöjligheter finns med buss till Göteborg.
Sätila har vackra omgivningar och fantastisk natur. Lygnern erbjuder bad vid den långsträckta sandstranden. Ekbryggan skänker alla en möjlighet att bada och träffas. Från bryggan trafikerar den nya eldrivna ISA-båten Lygnern precis som den gamla ångbåten ISA gjorde fram till 1929.
Vatten är ett ständigt närvarande element när man talar om Sätila. Vid Storåns utlopp i Lygnern ligger byns småbåtshamn och Sätila Camping. Naturreservatet Ramhultafallet ligger ca 10 km från Sätila mot Fjärås. På våren när vattenflödet är som högst är det en häftig upplevelse att se vattnet falla över 50 meter innan det störtar ner i Lygnern.
För turisten erbjuder Sätila restaurang, blom- och presentbutik, café, pensionat, spa och hälsohus mm.
Sätila – från istid till nutid
Följande historiebeskrivning är författad av Knut Håkmar i December 1999. Knut var kommunchef i Sätila fram till sammanslagningen 1970. För den som är mer intresserad av Knuts historia kan man läsa hans bok “60 år med Sätila” som finns att låna på bibliotek. Ytterligare lite historia om Sätila kan man hitta i “Boken om Isa” eller så kontaktar man Sätila Hembygdsförening som arbetar med det lokala kulturarvet.
“För omkring 10 000 år sedan härskade över hela skandinavien den senaste istiden. Så småningom kom en klimatförbättring med starkt ökad solvärme. Det många meter tjocka istäcket över både land och sjö innehöll inte bara vatten utan även jord, sand och sten, ända ner till den fasta berggrunden. När isen började smälta bildades stora innanhav förbundna med de mäktiga ishavs älvar som var på väg mot havet tillsammans med det glidande istäcket.
En sådan älv norrifrån formade den bygd vi kallar Storådalen och Sätila och skapade även den ändmorän som fått namnet Fjärås-Bräcka. Denna höga grusås förvandlade den forna havsviken till en insjö, näligen Lygnern. Tillsammans med Ubbhultsdrumlinen och dess sjöar utgör Storådalen, Storån och Lygnern pulsådern i Sätila-bygdens utveckling.
När ismassorna försvunnit, vattnet sjunkit till normal nivå och jorden torkat ut återkom växtligheten; djurarter invandrade och slutligen kom människor. Var och när den första bosättningen i Sätila skedde vet ingen.
Men när man vet att Sätila kyrkas mark ligger drygt 51 meter över den nuvarande havsytan och att Ekåsen på Ubbhultsdrumlinen ligger 176 meter över havet, må man fundera över möjliga boplatser. Jakt och fiske var säkerligen huvudnäringen för de första människorna. Det torde vara obestridligt att människor i allmänhet söker sig till områden med vatten, som ju är en livsbetingelse och även ger lugn och ro. Därför är det troligt att Storåns mynning till Lygnern var en tidig bosättningsplats.
Den säreget vackra mark stigningen från Sätila Sand upp mot Sätila kyrka kan ha varit en offerplats under Medeltiden. Utsikten över Lygnern är betagande. Men redan under 1000-talet övergick svenskar till den kristna läran, i Västergötland döptes Olof Skötkonung.
På 1200-talet hade Skara biskop ägor i Sätila-trakten, nämligen gårdarna i Håvet. Förmodligen under samma århundrade inrättades klostret Disa i Sätila på den nuvarande kyrkans plats. Enligt Hugo Karlssons forskning finns ett handskrivet diplom som är daterat Säteldrum 131. Kanske skriften har författats på Disa kloster?
På 1400-talet hette socknen Sätildra. Namnet Sätila betyder med säkerhet “ort vid sjö, som utgör gräns mot annat landskap”.
Med sina teser orsakade Martin Luther år 1517 en kris inom den katolska kyrkan. I Sverige genomfördes reformationen 1523. Samma århundrade revs troligen Disa kloster och Sätila första protestantiska kyrka byggdes. Det var förmodligen då som den beryktade prästen Herr Gunne ägde Herr Gunnesgård i Hede by. På 1600-talet fastställdes sannolikt Sätila socken nuvarande geografiska gränser, när danskarna år 1658 återlämnade Halland till Sverige. Enligt senare tids forskning disponerades under den så kallade dansktiden hela övre skogsbygden från Kärrsgärde, Hästebacka och Ingsered av danskarna. Troligen vill de tillgodogöra sig de stora skogsbestånd av ek som fanns inom socknen. Ekarna som var begärliga för den danska flottan, fraktades via flottning på Lygnern och Öresjö. Det har beskrivits att danskarna härjade svårt i gränstrakterna och att de till och med brände ner Håkankila by.
Under 1700-talet inträffade något märkligt inom kyrkans ram. I fyra släktled hade präster av släkten Sethelius tjänstgjort i Sätila pastorat. Den siste i ledet, häradsprosten Erik Sethelius, var gift men barnlös. När han gått bort testamenterade hans änka samt en broder i Varberg hela den Setheliska släktens förmögenhet till sätila pastorat i avsikt att här ge undervisning för barnen i kyrklig anda. Givetvis var även Hyssna församling som ingick i Sätila pastorat delaktigt av donationen. Den Setheliska stiftelsen grundades för att administrera donationen, vars sammanlagda värde nu uppges till 5 miljoner kronor, bundet vid jordbruksfastigheter i Halland.
Den första skolan byggdes 1781 på stiftelsens egendom i Flohult. Det är obestridligt att skolundervisning bedrevs i Sätila under flera årtionden före 1842, då lagen om allmän skolplikt infördes. År 1852 flyttades skolan till Sätila kyrkby. Redan 1867 års skolstart utvisar förslag om inrättande av 4 nya lärartjänster.
På 1800-talet betraktades Sätila socken, liksom under tidigare århundraden, som en småbrukarbygd. Dock finns här fem större egendomar: Ingsered, Bosgården, Strömma, Smälteryd och Prästgården, vilka alla är belägna nära sjöar eller åar. Vid de mindre jordbruken idkades textilarbete och möbelsnickeri. Under samma århundrade bedrevs båttrafik på Lygners, sedan 1890 med ångaren Isa från Sätila till Fjärås Bräcka. Trafiken hade till exempel en livlig förbindelse med vilohemmet LIsakulla i Sätila by.
Under 1900-talet har socken ledningen och senare kommunledningen sökt ge bästa möjliga service till befolkningen. Några milstolpar i Sätilas utveckling kan nämnas. Den slutna åldringsvården fick sin lösning genom att det gamla majorsbostället Smälteryd upprättades som fattiggård. Skolundervisningen expedieras genom nya bygdeskolor. Socknens finansiella ställning förbättrades då Sätila sparbank etablerades år 1906. Det kyrkliga intresset förstärktes genom Ubbhults kapell, som invigdes 1915. Sätila Lantmanna- och Lanthushållsskola startades 1918 med stöd från den tidigare nämnda Setheliska stiftelsen. År 1921 påbörjades busstrafik mellan Sätila, Hyssna och Rävlanda.
En djupgående ekonomisk kris i Sverige försvårade utvecklingen under 1920-talet, men 1930 invigdes dock ett nytt ålderdomshem på Alfsgården och samma år löstes Sparbankens lokalfråga genom det nya, förnämliga bankhuset. 1936 var ett livligt år. Då skapades på privat initiativ en frivillig brandkår och tandvård för skolbarn ordnades. Dessutom uppfördes en Bygdegård.
1942 öppnade landstinget en tandvårdsklinik i Sparbankshuset. Efterföljande år började distriktssköterska och hemsyster sin verksamhet för socknen. Världskriget och andra tvister fördröjde utveckling men efter krigets slut öppnades 1946 Kriminalvårdsanstalt på Smälteryd. Under 1940-talet vidgades antalet yrken väsentligt, bland annat genom byggnadsindustrins etablering och genom pendling till arbetsplatser inom och utom socknen.
Under 1951 byggdes brandstation, och Lygnevi idrottsplats anlades. I januari 1952 samlades Sätila och Hyssna till en gemensam kommun. 1953 byggdes lokal för nytt provinsialläkardistrikt som bostad för läkare. Den 1 maj 1954 tillträdde provinsialläkare. År 1956 fastställdes byggnadsplan för Sätila centrum, vilket medförde att vatten- och avloppsanläggning ordnades och att bebyggelsen av nya villor tog fart. 7 bygdeskolor stängdes 1957 då skolväsendet koncentrerade undervisningen till en centralskola på Sätila Prästgård.
På 1960-talet uppfördes den nya tandvårdskliniken jämte en särskild tandläkarbostad. Den 1 september 1967 öppnades det nybyggda ålderdomshemmet Klockargården med plats för 45 pensionärer. Ett flertal kommunala byggobjekt fullföljdes, bland annt radhus, servicebostäder och barndaghem. Sätila församlingshem i december 1970. 60-talet blev också ett förberedelsens årtionde inför den stora kommunreformen. Denna skildring av Sätila socken avslutas med nyårsafton 1970, då Sätila och Hyssna upphörde att var en kommun och i stället blev socknar i Marks kommun.”
